BERÄTTELSE OM RESAN STORA EGYPTEN NOVEMBER 2006

Vi**, aderton resenärer som samlades i Cairo den 18 november vill härmed uttrycka vår stora uppskattning för detta fantastiska möte med Egypten, och dess femtusenåriga historia. Vad man än skulle kunna mäta på en skala från 0 – 10, t ex boende, service, mat, vänlighet, omtanke, kunskap om egyptologi, religionshistoria och inte minst nutida politik och skeenden, samt förmågan att delge detta på ett särdeles intressant sätt, så skulle allt utan tvekan hamna på högsta poäng.

Från första stund möttes vi av en självklar positiv och varm inställning, som genast smittade av sig till hela gruppen, och som gjorde de fortsatta 14 dagarna  till ett enastående minne för livet.  Gruppresor kan ju vara påfrestande genom att man lätt känner sig som en turistidiot, som föses hit och dit med hurtfriska tillrop.  Så var dock icke alls fallet denna gång.  Var och en möttes med vänlighet och respekt och en stor portion humor, som allt underlättade deltagandet i det höga tempot och de tidiga morgnarna.

Nu med några dagars perspektiv, är det helt obegripligt hur allt kunde gå så bra och helt utan malörer. Vi hade en mycket bekväm flygresa direkt från Stockholm till Kairo. Efter ankomsten  pekade vi sedan bara på våra väskor och vips fanns de på vårt hotellrum inte långt efter oss själva. Redan nu kan sägas att vi upplevde en fantastisk bagage- och incheckningsservice under hela resan. Hotellet i Kairo på ön Gezira mitt i Nilen, heter Omar Khayyam Marriott och sällan eller aldrig har vi väl sovit i så sköna sängar. Vi var alltså väl utvilade och rustade för att uppleva Sakkara, Dashur, Memphis, Egyptiska museet, (där egyptisk TV intervjuade några medlemmar ur vår grupp!) Cairo Tower, Gizeh (Cheops, Khefren, Mykerinos pyramider och Sfinxen), Sharm el Sheik med en ledig dag för sol, bad och snorkling i korallrevet utanför hotellet, men också en hisnande utflykt till Mosesberget* och det grekisk-ortodoxa klostret St. Katarina, grundat 527 A.D. Vi hann också med att besöka en oas och en beduinfamilj som bjöd på te. Och allt detta var bara uppvärmningen.

Så följde bekvämt flyg till Luxor och incheckning på Winter Palace med sitt magnifika park- och poolområde, och förstås utsikt över Nilen och Kornichen. Inne på Old Winter Palace gick vi andäktigt omkring på de knarrande tiljorna och såg oss oroligt om över axeln och undrade om Agatha Christies eller Noel Cowards andar skulle uppenbara sig just i kväll. Vi besökte under Samehs engagerande ledning Konungarnas dal, Drottningarnas dal och ämbetsmannagravarna, den ena mer fantastiskt väggutsmyckad än den andra, med berättelser om faraonernas liv och om deras gudars stora betydelse. Som viss kontrast till detta kunde vi också i närheten av Irinufertemplet se husgrunder och andra lämningar efter alla de 1000-tals arbetare som levt här och slitit med faraonernas gravtempel.  Här framstod det förflutnas närhet till nutidens riter och religioner med en fascinerande tydlighet. Men inte förrän vår skickliga guide visade oss det… Tala om aha-upplevelser!  De enastående templen i Luxor och Karnak – vi tappade gång på gång andan av vördnad. Och tänkte (kanske lite mindre vördnadsfullt): ”Akropolis släng dig i väggen!”

När vi trodde vi hade sett allt och så smått började längta till soldäck på kryssningsbåten tyckte Sameh att det var ytterligare ett dödstempel, som besöks av väldigt få turister, som vi måste se. Kan det verkligen vara mer att se här? Det var det!  Medinet Habu var något helt enastående. Nästan lika stort som Karnak men bättre bevarat tack vare att de kristna en gång i tiden hade omvandlat området till en kyrka och täckt de anstötliga gudabilderna med murbruk. Ett klart bättre sätt att neutralisera avgudarna än att knacka bort deras reliefer som vi såg på många andra ställen.

Kryssningen på Nilen mellan Luxor och Aswan  var en skön och behövlig avkoppling. Det var lugnt och fridfullt på soldäck och det var nära till den svalkande poolen. Man kunde också stanna i sin hytt och njuta av landskapet genom de stora, öppningsbara panoramafönstren. Vi fick en fin överblick av nildalen och landskapet skiftade ofta karaktär. Eller som någon i vårt sällskap uttryckte det: ”Men, det är ju precis som bibelillustrationerna och klistermärkena från söndagsskolan. Kameler och palmer och folk i fotsida kläder!” Det var inte heller långt till öknen och vi fick en bra illustration till Nilens oerhördabetydelse. Vi gjorde strandhugg i Edfu (Horus vackra tempel) och KomOmbo med sitt krokodiltempel. Sent på kvällen kom vi till slussen i Esna där vi möttes av en ny typ av försäljare. Småbåtar svärmade runt vårt fartyg och plastpåsar med diverse innehåll kastades in genom öppna fönster eller upp på däck. Var man intresserad av att göra affär lade man pengar i en särskild behållare och kastade tillbaka påsen! Så kom vi då till vackra Aswan med New och Old Cataracthotellen, där Agatha Christie skrev sin deckare ”Mordet på Nilen”. Vi beskådade Aswandammen och Höga Dammen (Nassersjön), och fick inblick i deras (icke helt positiva) betydelse för nutida energiförsörjning, jordbruk och för den nubiska ursprungsbefolkningen, vars land översvämmades av den 30 mil långa sjön.  80 000 nubier som drabbades av översvämningen blev tvångsförflyttade. När vi med kryssningsfartyget närmade oss KomOmbo slogs vi av åsynen av moderna sexvånings hyreskaserner av västerländskt snitt med några tusen lägenheter. Helt malplacé vid Nilstranden. Men det är alltså dit många av nubierna fått flytta.

Senare i Aswan ordnade Sameh en fridfull tur i en feluck, då vi i eftermiddagssolen stilla fick glida fram på Nilen. Vi stannade till vid en ö och vandrade runt i en nubisk by. Man levde där mycket primitivt och vi hade svårt att förstå hur man kunde dra sig fram på ett drägligt sätt. Men man har levt så sedan urminnes tider. Och i jämförelse med höghusbebyggelsen är det nog trots allt ett lyckligare liv i den nubiska byn.

Utflykten till Files tempel var ännu en skön upplevelse. Efter en kort båttur når man ön Agilikia. Där ligger Isiskultens tempel omgivet av blommande bougainvillea och mimosa. Detta tempel fick flyttas när Höga dammen byggdes och projektet pågick ända fram till 1980. Nu är det en skön oas och templen verkar ha stått där i eviga tider.

Så var det dags för vår sista kväll på kryssningsfartyget. Var det inte påfallande många shejker, fala kvinnor, haremsdamer och herrar i fez som cirkulerade inom vårt revir?  Den noggranne iakttagaren kunde kanske ana ett visst västerländskt stuk hos celebriteterna.

Påföljande dag (då hade vi för länge sedan tappat räkningen) flög vi till Abu Simbel. Där väntade oss Ramses II och hans hustru Nefertaris magnifika tempel, som flyttades bit för bit under 60-talet för att räddas till eftervärlden, då Höga Dammen skapades. Vissa upplevelser finns inte ord för. Här var en sådan. 

Slutligen återvände vi till Cairo och hotell Marriott för att möta de koptiska och islamiska världarna med sina helgedomar, Hängande kyrkan, Alabastermoskén, S:t Georges kyrka och kloster och inte minst Khan el Khalili, basarerna som oavbrutet hållit öppet sedan 1300-talet..  Vi fick också besöka Militärmuséet i Citadellet, där nutidens konflikter i mellanöstern  framstod oroväckande klart. Sameh’s guidning, som nog inte riktigt var så som skaparna av muséet hade tänkt sig, bidrog till att det blev en mycket tänkvärd upplevelse.

Ännu återstod en klenod, nämligen vackra Alexandria (som vi nådde med buss eskorterad av turistpolis!) med sin fantastiska strandpromenad; Cornichen, på sådär någon mil.  Inkvarterade på anrika hotel Cecil, känd från Lawrence Durrel’s Alexandriakvartetten, kände vi oss helt OK. Ett lite udda inslag var att vi alla fick möjlighet att sjunga på en romersk teater. Aldrig har väl svenska adventssånger tidigare klingat i denna miljö! Ett besök på det nya Bibliotheca Alexandria fullbordade nästan dessa förtrollade dagar.  Men ännu återstod en sista dag.

På återvägen till Cairo genom öknen fick vi besöka ett mycket gammalt koptiskt kloster i Wadi Natrun, som var fyllt av frid när vi kom dit och fullt av turister när vi åkte därifrån (tack vare vår tidiga morgonstart!). Vid ankomsten till Kairo intogs vår avskedslunch ”i skuggan av” pyramiderna och sfinxen. En mycket värdig avslutning på en oförglömlig resa där vi verkligen känt oss privilegierade. Överhuvudtaget fick vi vara med om ett välplanerat urval av de stora motsatsernas Egypten, med en blandning av nytt och gammalt, av oerhörd rikedom och stor fattigdom, och av ansträngning och vila.

Slutligen vill vi ena oss med Sven i hans tacktal vid den avslutande lunchen vid pyramiderna:

Käre Sameh!
Detta är sista gången vi är samlade och äter tillsammans. Du har valt en lunchrestaurang med minst sagt storslagen utsikt över sfinxen och pyramiderna. Jag vill gärna gripa tillfället att tacka dig för en fantastisk resa. Jag tror vi alla är överens om att denna egyptenresa varit en stor upplevelse.

För det första har vi imponerats att dina eminenta kunskaper. Dessa spänner över ett stort fält. Alltifrån fornegyptens faraoner, pyramider, gravar, tempel och inskrifter till den koptiska kyrkan och dagens Egypten med dess religiösa, ekonomiska och politiska spänningar. Vi är mycket imponerade och tacksamma för allt vi fått lära oss. Jag är nog inte den ende som börjat få lite ordning på Cheops, Hatshepsut, Echnaton och Ramses II. Jag vill i den långa raden av faraoner lägga ytterligare en, nämligen Sameh I. Du har likt en farao med din kartuch, de blågula banden fört oss genom muséer, tempel och gränder. Alla har fått vika undan vid vår marsch mot Kadesh.

För det andra vill vi tacka dig för all din omtänksamhet. Redan vid ankomsten fick vi en ros och en stor flaska vatten m.m. Redan då erfor vi din omtanke om oss. Hovmästarna fick vackert byta ut vissa sallader mot sådant vi kunde äta. Och vi blev glada som barn när vi i Alexandria fick äta en klick glass. Så hårt hållna var vi. Överallt dök dina medarbetare upp och bussar väntade alltid på oss. Vi förstår att det i detta land har krävt och kräver mycket arbete för att få allt att fungera.

Sameh, vi har förstått att du är en initiativrik man. Du har också förnyat det svenska språket. Jag kommer hädanefter altid att säga "till högers, till vänsters". Dessutom finns numera enligt Sameh dubbla pluralisändelser vid ord, som slutar på -er. "präst-er-s, händers". Dock, vi är djupt imponerade
av ditt sätt att använda det svenska språket. Ditt ordförråd är stort. Inte vet jag vad duvslag heter på vare sig engelska, tyska eller franska. Men du använde det ordet idag.

Tack Sameh för en  välplanerad, upplevelserik resa som också präglats av dina personliga omsorger om oss alla.

Sven och alla goda reskamrater.

** Vi som berättar är Jeanette, Irene, Christina, Ingrid, Ulla, Birgitta, Lars-Martin, Anna, Valle, Kerstin, Tord, Ingrid, Sven, Kerstin, Assar, Gunnel, Jan och Mona.  Vi kände inte varandra men blev ett härligt gäng på dessa 14 dagar.  Vi vill gärna ställa upp som referenter om någon vill få mer personlig information om resan.  Då får man vända sig till Egyptson Tours och be att få telefonnummer eller e-mailadress till någon av oss.